Pappersdrömmar

 

Jag och min pojkvän har ganska länge funderat på att åka till Paris, men när vi kollade på flygbiljetter fick vi inte riktigt ihop det med semester och arbetschema. Vi hade dock bestämt ett datum då vi verkligen ville åka utomlands så det var bara att byta resmål. Nu verkar det som att det blir Rom, andra gången för mig. Skillnaden är väl att de här gången kan jag faktiskt prata en del italienska, och såklart att sällskapet är annorlunda. Jag har nog aldrig varit så exalterad över att åka utomlands. Det känns så frukansvärt bra att få åka med min pojkvän, och fast än att biljetterna inte är bokade så längtar jag redan. 

 

Jag trodde att jag aldrig skulle få vara den tjejen som gör mysiga resor med sin kille till Göteborg för att se Håkan Hellström spela på Ullevi eller till Italien och dricka vin i några dagar. Det var sådana saker andra gjorde, men inte jag. Jag var den som skulle sitta hemma och vara olycklig över att mitt liv inte var vad jag önskat mig. Jag har alldeles nyligt insett att det är jag som bestämmer, det är jag som väljer vilken sorts människa jag vill vara, och det får mig att känna mig fri.

 

(Äntligen.)